Gå till innehåll

Bra att veta

Skydda dig mot fästingar

Njut av sommaren – skydda dig mot fästingar

Fästingen är vanlig i hela Finland – ända upp till de sydligaste delarna av Lappland. Det bästa sättet att skydda sig mot de sjukdomar som fästingen sprider är att förebygga fästingbett. När du rör dig i naturen, förhindra att fästingen kommer i kontakt med huden och gör en fästingkoll för att försäkra dig om att så inte har skett. Det är viktigt att kolla hela familjen och alla husdjur så att alla efteråt kan alla fortsätta att njuta av sommarens glädjeämnen.

Det bästa sättet att förebygga sjukdomar som fästingen sprider är att förhindra att fästingen kommer i kontakt med huden. Då man rör sig i naturen är det bra att klä sig i kläder med långa ärmar och långa byxben. Det är lättare att upptäcka fästingar på ljusa kläder.

  1. En fästingkoll omfattar all hud över hela kroppen. Det är särskilt viktigt att noggrant kolla hudveck såsom armhålor och knäveck samt navelområdet, ljumskarna, nacken och huvudet. Hos barn söker sig fästingen ofta till hårfästet. Det är också viktigt att kolla kläderna och skaka om dem.
  2. Kom ihåg att hundar och katter är fästingmagneter. Gör en fästingkoll också på dem när de kommer in efter att ha varit utomhus. Kamma eller borsta hunden. Husdjuren kan ta med sig fästingar inomhus, så kom också ihåg att kolla sängen innan du lägger dig.
  3. När du hittar en fästing som bitit sig fast i huden, ta bort den omedelbart. Ta ett stadigt grepp om fästingen så nära huden som möjligt och dra ut den långsamt. Du kan göra det med en fästingpincett, en vanlig pincett eller med naglarna. Bettstället bör rengöras. Försök inte ta bort fästingen genom att hälla något på den. Kväver du fästingen kan den kräkas och då kan borreliabakterien överföras till huden, vilket medför ökad smittorisk.
  4. Var uppmärksam på bettstället. Du behöver inte uppsöka läkare och få behandling för att en fästing bitit sig på din hud. Det är dock bra att hålla ett öga på bettstället. Om det uppstår ett eksem som breder ut sig kring bettstället under de påföljande veckorna eller om du får andra influensaliknande symptom bör du uppsöka läkare.
Nymfi-vaiheen punkki vaalean neuleen päällä.

Borrelios och fästingburen hjärninflammation

Borrelios

  • Antal fästingar som bär på sjukdomen: Ungefär en femtedel, 15-20 procent av fästingarna
  • Förekomst av fästingar som bär på sjukdomen: I störta delen av landet, förutom i norra Lappland
  • Förebyggande: Förebyggande av kontakt med huden eller snabb borttagning
  • Hur snabbt smittar sjukdomen efter att fästingen bitit sig fast: 1–2 dygn
  • Sairastavuus: Vuonna 2022 rekisteröitiin tartuntatautirekisteriin 2 080 tapausta, mutta kaiken kaikkiaan arvioidaan 6000–7000 henkilön sairastuvan vuodessa borrelioosiin. Katso vuosittaiset rekisteröidyt tapaukset sairaanhoitopiireittäin ja kokonaismäärä.
  • Prevalens: År 2022 registrerades 2080 fall i registret över smittsamma sjukdomar, men totalt uppskattas 6 000–7 000 personer insjukna i borrelios årligen.
  • Behandling: Antibiotikakur
  • Immunitet: Genomgången borrelios ger inte immunitet, borrelios kan man insjukna i på nytt.

Fästingburen hjärninflammation (TBE)

  • Antal fästingar som bär på sjukdomen: Ungefär 1,5 procent av fästingarna
  • Förekomst av fästingar som bär på sjukdomen: På Åland, i Åbo och Kotka skärgård, i Sydkarelen, Karleby samt Simo-, Kuopio- och Varkausregionerna.
  • Förebyggande: Vaccin
  • Hur snabbt smittar sjukdomen efter att fästingen bitit sig fast: Genast
  • Prevalens: År 2022 registrerades 124 fall.
  • Behandling: Symptomatisk behandling, det finns ingen botande behandling.
  • Immunitet: Genomgången TBE ger livslång immunitet.
Människor på en vandring och texten Nä ska vi kolla? till vänter. Till höger två dalmatiska hundar och texten Kolla prickarna.

Läs mera

Åbo universitet: Fästingsforskning
Information om borrelia – THL
Skydda dig mot fästingar – THL
Förekomsten av borrelios – THL
Duodecim: Borrelios (på finska)

Borrelios är en mångfacetterad infektionssjukdom som orsakas av bakterien Borrelia burgdorferi.

Bakterien upptäcktes först år 1982 trots att sjukdomens vanligaste symptom har varit kända i över hundra år. Borreliabakterien överförs till människan genom fästingbett. Därtill har några borreliainfektioner där bromsen har varit smittokällan konstaterats i Finland, men de är emellertid mycket osannolika.

Sjukdomen går också under namnen Lyme-sjukdom och Lyme-borrelios efter staden Lyme, som ligger på USA:s östkust. I Lyme rasade i mitten av 1970-talet en ledinflammationsepidemi som drabbade barn. Några handlingskraftiga mödrar lyckades få forskare på det amerikanska universitetet Yale att bli intresserade av epidemin. Orsakerna till att forskargruppen kom den nya infektionssjukdomen på spåren var utöver ledinflammationerna de fästingbett som konstaterades hos barnen före insjuknandet, de ringformade utslagen i närheten av bettställena och andra allmänna symptom.

Det visade sig att sjukdomen orsakades av en spiroketbakterie som senare döptes till Borrelia burgdorferi. Sjukdomen kallades i början för Lyme-artrit (ledinflammation) men efter att det framkommit att symptomen var av många olika slag etablerades det nya namnet Lyme-borrelios. Numera talar man ofta enbart om borrelios.

Fästingen trivs i skogen

I Finland har skärgården och kustområdena den rikligaste förekomsten av fästingar, men fästingar påträffas också ställvis i inlandet. Enligt de senaste studierna vid det finska universitetet i Åbo, Turun yliopisto, trivs fästingarna i såväl barr- som lövskogar samt på betesmarker. Däremot lär de förekomma i mindre mängder i strandbelägna aldungar och på ängar, vilka tidigare har ansetts vara fästingarnas favoritområden.

Risken att få borrelios är liten

Cirka 10–20 procent av de fästingar som förekommer i Finland uppskattas bära på borreliabakterien och kunna överföra den till människan. Risken att få borrelios av ett enskilt fästingbett är emellertid liten – uppskattningsvis vart 50:e–100:e fästingbett orsakar smitta. År 2016 antecknades 1 932 borreliosfall i THL:s (Institutet för hälsa och välfärd) register över smittsamma sjukdomar, men det uppskattas att antalet infektioner uppgår till t.o.m. 6 000 per år.

Borrelios ger upphov till många slags symptom
Ett tidigt symptom som borrelios ger upphov till hos en del som har smittats är ett utslag som börjar vid bettstället och som breder ut sig, s.k. erythema migrans (vandrande rodnad). I regel breder utslaget ut sig i form av ringar, allt medan mittpartiet ljusnar och lugnar sig. Eksemet kan emellertid variera i hög grad till sin form och till sitt utseende. Det kan också vara helt och hållet rött. Det är skäl att för läkare visa alla eksemfläckar som har uppstått efter ett fästingbett och som är större än fem centimeter i diameter.

Inledningsvis kan bakterien också orsaka allmänna symptom såsom feber, olika smärttillstånd och trötthet. Om bakterien sprider sig via blodomloppet till andra delar av kroppen, kan den orsaka olika neurologiska symptom, t.ex. nervvärk och ansiktsnervsförlamning, ledsymptom och långvariga eksemfläckar.

Borrelios behandlas med en antibiotikakur

I ett tidigt stadium behandlas borrelios med en två till tre veckor lång antibiotikakur som tas via munnen. De flesta smittade tillfrisknar väl. Om sjukdomen framskrider, hamnar man ofta att tillgripa intravenös antibiotikamedicinering. Behandlingen har desto bättre effekt ju tidigare den kan inledas.

Eftersom risken att få borrelios av ett enskilt fästingbett är liten, skulle det leda till otaliga onödiga antibiotikakurer om varje fästingbett behandlades med antibiotika. Om det efter fästingsbettet uppstår ett expanderande utslag vid bettstället eller om man får oförklarliga allmänna symptom, finns det anledning att uppsöka läkare för undersökning. Läkaren gör en bedömning samt ordinerar lämplig behandling och bestämmer längden av den individuellt.

Alltid, i synnerhet inte vid borrelios i ett senare stadium, är inte en antibiotikabehandling effektiv mot alla symptom som sjukdomen medför då symptomen beror på den bestående vävnadsskada som infektionen orsakar eller på den immunologiska reaktion som infektionen utlöser. Studier visar att nya antibiotikakurer inte längre hjälper då det inte finns tecken på en infektion orsakad av en levande borreliabakterie i kroppen.

Att förebygga borrelios är viktigast

En borreliainfektion smittar till följd av ett fästingbett först då fästingen har suttit fast i huden flera timmar, t.o.m. flera dygn. Då man rör sig i skog och högt gräs i fästingområden, är det bra att klä sig i långa byxor med sockorna uppdragna över byxbenen. Då man överhuvudtaget vistas i fästingområden, är det skäl att dagligen inspektera alla familjemedlemmar, också husdjur, och omedelbart avlägsna eventuella fästingar från huden. Det rekommenderas att man avlägsnar en fästing genom att man tar ett stadigt grepp om den så nära huden som möjligt. Man kan göra det med naglarna eller en pincett som kan fås på apotek. Det avråds från att kväva fästingen genom att applicera fett på den. Enbart ett fästingbett kräver inte behandling. Först när symptom uppstår efter bettet finns det anledning att kontakta läkare.

Att man en gång har haft borrelios skyddar inte mot en ny infektion, utan det bästa sättet att undvika sjukdomen är att på förhand förhindra att fästingen kommer i kontakt med huden.

I Finland har skärgården och kustområdena den rikligaste förekomsten av fästingar, men fästingar påträffas också ställvis i inlandet, t.o.m. i de sydligaste delarna av Lappland. Enligt de senaste studierna vid det finska universitetet i Åbo, Turun yliopisto, trivs fästingarna i såväl barr- som lövskogar samt på betesmarker. Däremot lär mindre mängder finnas i strandbelägna aldungar och på ängar, vilka tidigare har ansetts vara områden där fästingar trivs. Dessa resultat behöver ännu utredas ytterligare.

Fästingar som sprider borrelios har brett ut sig till stora delar av landet, medan fästingar som sprider fästingburen hjärninflammation endast förekommer på Åland, i Åbo och Kotka skärgård, i Sydkarelen, Karleby samt i Simo-, Kuopio- och Varkausregionerna.

Nej. Alla fästingar överför inte borrelios, utan antalet fästingar som sprider smittan varierar inom olika fästingpopulationer och geografiska områden. Uppskattningsvis 10–20 procent av fästingarna i Finland bär på borreliabakterien och vart 50:e–100:e fästingbett överför borrelios till människan. En borreliainfektion smittar till följd av ett fästingbett först då fästingen har suttit fast i huden i flera timmar, t.o.m. i flera dygn. Risken att få sjukdomen till följd av ett enskilt fästingbett är sålunda liten.

Det är att föredra att man avlägsnar en fästing genom att ta ett stadigt grepp om den så nära huden som möjligt och långsamt dra loss den. Lättast är det med hjälp av de fästingtänger som kan fås på apotek, men man kan också använda vanliga pincetter eller sina naglar. Ibland kan en del av mundelen (hullingen) bli kvar i huden men det innebär emellertid inte att risken för borrelios ökar. Den torkar oftast ut inom ett par dagar och då går den lätt att rycka ut. Ett fästingbett bör rengöras. Det avråds från att avlägsna fästingen så att den kvävs med fett eller olja, eftersom fästingen då kan kräkas och borreliabakterien – om fästingen bär på den – kan överföras till huden.

Runsaalle 50 prosentille borrelioositartunnan saaneista tulee ensioireena puremakohdasta alkava usein rengasmaisesti leviävä ihottuma, erythema migrans (vaeltava ihottuma). Se kehittyy muutamasta päivästä aina useampaan viikkoon tartunnan saannista. Usein ihottumaläiskä laajenee reunoiltaan keskiosan jo parantuessa. Ihottumaläiskän muoto kuitenkin vaihtelee ja se voi olla myös kauttaaltaan punainen. Erythema migrans -ihottuma laajenee tavallisesti ainakin viiden senttimetrin läpimittaiseksi. Erythema migrans on syytä erottaa punkin ja useimpien hyönteisten puremien pistosta heti samana päivänä ilmaantuvasta yliherkkyysreaktiosta.

Tartunnan saaneella voi olla myös yleisoireita kuten lämpöilyä, kipuilua ja väsymystä. Nämä yleisoireet voivat esiintyä samanaikaisesti ihottumaläiskän kanssa tai vasta sen jälkeen.

Vård krävs inte om man inte får symptom efter fästingbettet. Om en eksemfläck uppstår där fästingen har bitit eller i dess närhet och fläcken breder ut sig och/eller man får influensaliknande symptom (trötthet, feber, muskel- eller huvudvärk), ska man uppsöka läkare. På mottagningen lönar det sig att nämna fästingbettet och visa eksemfläcken.

Borrelios diagnostiseras på basis av anamnes (sjukdomshistoria), symptom och laboratoriefynd samtidigt som man utesluter andra möjliga sjukdomar. Av laboratorieundersökningarna är bestämningen av antikroppar i blodet eller vid behov i ryggmärgsvätskan viktigast. Tolkningen av resultaten av antikroppundersökningen kräver sakkunskap. Vid borrelios i ett tidigt stadium har antikropparna inte nödvändigtvis ännu hunnit öka, vilket innebär att avsaknaden av dem inte utesluter borrelios. Om man fortfarande misstänker att det rör sig om borrelios, bör man upprepa antikroppbestämningen senare. Å andra sidan kan ett positivt testresultat också vara falsklarm. Till exempel vid SLE, ledgångsreumatism, syfilis och mononukleos kan antikroppresultatet vara positivt, även om personen ifråga inte har borrelios. Också hos fullständigt friska personer kan man konstatera en positiv antikroppsnivå som tecken på en infektion som de tidigare har haft och som redan har läkt.

Behandlingsresultatet är desto bättre ju tidigare man har möjlighet att behandla en borreliainfektion. I en tidig sjukdomsfas är en 2–3 veckor lång antibiotikakur som ges i form av tabletter oftast effektiv. Om sjukdomen har spridit sig vidare i kroppen, är det i regel nödvändigt att tillgripa intravenös antibiotikabehandling. Behandlingen ska alltid ske i samarbete med den behandlande läkaren och behandlingen får inte avbrytas ens i det fall att symptomen lindras under den.

Fästingens utveckling från ägg till vuxen räcker cirka tre år, men om förhållandena är gynnsamma kan det ske snabbare. I finländska förhållanden är fästingens livscykel omkring tre till fem år.

Fästingen har tre utvecklingsstadier. I varje utvecklingsstadium behöver fästingen en blodmåltid för att kunna övergå till följande utvecklingsstadium. Ur de omkring två tusen ägg som honan lägger kläcks cirka 0,5 mm långa ljusbruna larver. När en larv får en blodmåltid (vanligtvis smågnagare som lever i skogen), utvecklas den till en omkring en millimeter lång mörkbrun nymf med åtta ben. Efter en ytterligare blodmåltid utvecklas nymfen till en vuxen hane eller hona. Vuxna hanar har en storlek på cirka 2,5 mm och honor en storlek på cirka 3,5 mm. Nymfen är den som vanligtvis överför en borreliainfektion till människan.

Fästingar rör sig inte särskilt långt i sin livsmiljö, men fastsittande på ett värddjur (t.ex. hund eller katt) kan de också hamna inomhus. Då hunden eller katten rör sig inomhus, kan fästingen komma i kontakt med t.ex. en matta eller sängkläder och därifrån överföras till en människa.

Enligt de kunskaper vi har idag smittar inte borreliabakterien från husdjur till människa eller från människa till människa, utan för att borrelios ska smitta krävs blodkontakt med en fästing som sprider sjukdomen. I vissa fall har det funnits misstankar om att borrelios skulle ha smittat från en gravid moder till ett ofött barn via moderkakan. Säkra bevis på att fostret smittats av modern saknas emellertid.

Borrelioosi voi parantua hoidottakin, mutta todettu borrelioosi tulee aina hoitaa, ettei bakteeri jäisi elimistöön ja aiheuttaisi uusia, vakavampia oireita kuukausien tai jopa vuosien jälkeen.

Jos borreliabakteerit pääsevät leviämään elimistössä puhutaan borrelioosin levinneestä vaiheesta. Tällöin oireina voi olla hermostoon levinnyt neuroborrelioosi, jonka oireita voivat olla aivokalvontulehdus, kasvohermohalvaus tai hermojuuren tulehdus sekä erilaisia niveloireita. Borrelioosi voi edetä myös myöhäisvaiheen borrelioosiksi, joka voi hoitamattomana aiheuttaa hankalia oireita hermostossa, iholla tai tuki- ja liikuntaelimistössä.

Pahimmillaan mutta onneksi harvoin borrelioosi on vakava sairaus. Oireiden perusteella myöhäisvaiheen borrelioosi voi olla vaikea diagnosoida, sillä se ”matkii” monia muita sairauksia.

Ja. Borrelios som man har insjuknat i en gång skyddar inte mot en ny infektion.

Risken att få borrelios då en enskild fästing har bitit är så liten att det i allmänhet inte finns anledning att ordinera en förebyggande antibiotikakur.

Den borrelios som husdjur kan insjukna i påminner i stora drag om den borrelios som människor kan få. Också i detta fall behandlas sjukdomen med en antibiotikakur.

Ja. Fästingarna kan också smitta människan med fästingfeber (ehrlichios) och harpest (tularemi), som bägge orsakas av en bakterie, samt viral fästingburen hjärninflammation (encefalit), som också är känd som Kulmingesjukan.

Ja, en fästing kan sprida både borrelios och fästingburen hjärninflammation. Det är dock ytterst sällsynt att man smittas av båda sjukdomarna samtidigt.