Reuma-tidningen 2/2010

Ideell servce-produktion spelar alltjämt en viktig roll i samhället

Reumaförbundet i Finland förbereder sig för en ny start precis som krokusarna intill de försvinnande snömassorna. Förbundet har kämpat för att trygga sin ekonomi och för att förnya sin organisation. Mer än tidigare prioriterar förbundet uppgifter inom föreningsverksamhet, intressebevakning och hälsofrämjande, och separat från dessa, både serviceverksamhet och utveckling. Förbundet tar sikte på framtiden och arbetar eftertänksamt och långsiktigt för reumatiker och andra personer med sjukdomar i stöd- och rörelseorganen.

Produktionen av tjänster inom förbundet har ställts inför många utmaningar. Kunderna får inte remisser till Reumaförbundets Rehabiliteringscenter Apila i den mån vi önskar, även om vi bl.a. i FPA:s anbudsgivning placerade oss väl. Beslutsfattarna i Esbo har sagt upp sitt avtal med Helsingfors omnejds reumadispensär, även om de varit nöjda med både kvalitet och prisnivå.

Verksamhetsförutsättningarna för förbundets, liksom för många andra organisationers, serviceproduktion har för- svårats. För det första har upphandlingslagen medfört noggrant specificerade, stela och svåra anbudstävlingar, en tvivelaktig tolkning av vad som avses med expertis och till och med slopande av funktioner i hopplösa situationer. Lagen har försvårat serviceproduktionen inom organisationer och stiftelser, även om lagens syfte att förhindra en snedvridning av konkurrensen är god. För det andra har Penningautomatföreningen slutat stöda serviceproduktion för att inte förorsaka att konkurrensen sned- vrids. För det tredje har skattemyndigheterna sedan några år tillbaka tolkat serviceproduktion inom allmännyttiga samfund som affärsverksamhet och därför har serviceproduktionen i många organisationer belagts med näringsskatt.

Det är dock möjligt att beskattningen kommer att ändras. I februari 2010 godkände statsrådet Delegationen för medborgarsamhällspolitik KANEs förslag om en utredning som gäller betydelsen av konkurrensneutralitet i beskattningen. Utifrån denna utredning bedöms sammanslutningarnas spelrum i relation till EU-lagstiftning. Syftet är att göra skattebehandlingen av organisationer klarare.

Det finska samhället har också tidigare dryftat vilken roll och ställning organisationernas serviceproduktion har. På 1930-talet diskuterades den allmännyttiga verksamhetens beskattning. Efter krigen var organisationerna i vissa avseenden pionjärer inom serviceproduktion. Olika typer av tjänster testades först inom organisationerna innan de överfördes till den offentliga förvaltningen. Ett exempel på detta är mödra- och barnrådgivningsbyråerna.

Någon gång under 1970-talet grunnade man inom den offentliga förvaltningen på hur nödvändiga organisationerna var och man kritiserade organisationernas serviceproduktion. Tron på folkhälsolagen var stark. Medicinalstyrelsens femårsplan innehöll bl.a. ett omnämnande om att reumadispensärerna skulle överföras till den offentliga förvaltningen, närmast till de nya hälsovårdscentralerna. På 1990-talet erbjöds förbundet delaktighet i en allmännyttig aktiebolagsverksamhet. I dagens läge granskas allmännyttiga företag under ledning av Penningautomatföreningen.

Jag hoppas att Reumaförbundet i Finland också i fortsättningen fortsätter att debattera hur den serviceproduktion som skapats utifrån en ideologi avviker från företagsmässig serviceproduktion. Gynnas kunden av den hårda och om- ständliga konkurrensutsättningen, marknadskraven och implementeringen av affärsvärldens modeller?

Till och med i USA är verksamheten på sjukhus som ägs av allmännyttiga sammanslutningar skattefri. Är inte en ideell förening som inte eftersträvar vinst något helt annat än ett företag som bildats i kommersiellt syfte? Man har aldrig diskuterat tillräckligt mycket om att allmännyttiga föreningar inte delar ut dividender till enskilda ägare och att vinstpengarna inte går till privatpersoner. Medlen går i stället till föreningens målinriktade verksamhet.

Privata, organisationer och den offentliga förvaltningen har alla sina egna särdrag när det gäller att sköta serviceproduk- tionen. Deras autonomi borde värdesättas. Serviceproduktionen kan komma att utarmas om ett alternativ helt faller bort. Också kundens ställning försvagas. Tiden får utvisa vilken betydelse den nya hälsovårdslagen har för serviceproduktionen som helhet.

Trots organisationernas mångsidiga historia har jag på senare tid ofta hört påståenden om att organisationerna borde återgå till sina rötter, d.v.s. till medborgarverksamhet. Ändå har många organisationer sitt ursprung i just serviceproduktion. Reumaförbundet i Finland har sedan starten varit en betydande serviceproducent med sina reumadispensärer, konvalescenthem, vårdhem, rehabiliteringscenter och tules-center.

När jag kom till Reumaförbundet år 1987 var jag nyfiken på organisationsverksamhetens och serviceproduktionens inbördes förhållande och vilket viktigt mervärde dessa två verksamheter gav. Våra medlemmars och kunders erfarenheter i kombination med yrkeskunskap skapar mervärde också för beslutsfattandet. Det har också varit glädjande att se personalens motivation i organisationsarbetet såväl som i serviceproduktionen.
Vårt arbete bygger på en ideologisk grund och vi arbetar för reumatiker och andra personer som insjuknat i rörelseorganens sjukdomar. Enligt utförda förfrågningar anses Reumaförbundet både sakkunnigt och pålitligt. En del av denna sakkun-skap härstammar från just serviceproduktionen.

En stark organisationsverksamhet kan tillsammans med serviceproduktion i utveckling föra organisationen mot en ny framtid. Min förhoppning är att krafterna kan samlas i organisationen. Sjukdomar i stöd- och rörelseorganen är alltjämt en betydande utmaning både för folkhälsan och för nationalekonomin.

Penningautomatföreningen kräver framöver mera samarbete av organisationer som arbetar med stöd- och rörelseorganens sjukdomar. Det anses viktigt att utforma gemensamma mål så att man undvika överlappande funktioner och förvaltningsstrukturer. Reumaförbundet i Finland samarbetar aktivt bl.a. med Stöd- och rörelseorganförbundet i Finland, Suomen Tule ry, som det varit med och bildat.

Suomen Tule ry är ett ypperligt samarbetsforum mellan fackorganisationer, serviceproducenter och medborgarorganisationer. Dessutom behövs effektivt samarbete med andra organisationer som arbetar med sjukdomar i stöd- och rörelseorganen och som stöds av RAY. Reumaförbundet i Finland, Osteoporosförbundet i Finland, Finlands Ryggförbund och Suomen Nivelyhdistys samarbetar, även om samarbetet kunde vara mer målinriktat. Historiskt sett har man gått igenom en likadan utveckling. En gång i tiden fanns det bara ett förbund. Det saken egentligen gäller är att trygga tillvaron för dem som drabbats av sjukdomar i stöd- och rörelseorganen, att personer med ständig smärta till följd av kroniska sjukdomar har rätt till trygghet sin sjukdom till trots.

Nya människor för alltid med sig nya saker. Jag har haft privilegiet att tjäna förbundet under mer än 23 års tid. Nu är det dags för mig att gå i pension. Min förhoppning för Reumaförbundet i Finland och föreningarna är att ni har kraft att jobba vidare med ert samhälleligt viktiga arbete, att det konstruk-tiva samarbetet fortsätter, att ni får en ny framtoning och större synlighet samt att ni har beredskap att reagera snabb i en värld under ständig förändring. Krokusar i alla de färger sticker upp ur marken när snön smälter. Ett stort tack till er alla!

Kaarina Laine-Häikiö
versktällande direktör
Reumaförbundet i Finland rf.

Till början av sidan

Till föreående sida