Ledare 24.2.2010

Ett bra arbetsliv främjar arbets-förmågan

Så här i början av det nya året blickar vi hoppfullt mot framtiden och iakttar alla tecken i skyn. I dessa tider av lågkonjunktur hoppas vi ständigt på nyheter om att ekonomin har vänt uppåt. Det finns ett gammalt finskt ordstäv enligt vilket juli blir kall om det är dis på nyår. Utgående från detta kan vi förvänta oss riktig sommarvärme i juli eftersom nyåret var bitande kallt.

Enligt Finansministeriets budgetöversikt visar prognosen på ekonomisidan snarare på frost än på något annat. Tydliga tecken på att recessionen är på tillbakagång låter vänta på sig. Tvärtom är Finansministeriet utsikter för den offentliga ekonomins utveckling allt dystrare. Landets totalproduktion kommer på grund av minskade investeringar att öka ytterst litet år 2010, även om världsekonomin långsamt börjar återhämta sig.

Sysselsättningsläget blev tydligt sämre än tidigare i slutet av år 2009, och sysselsättningen kommer fortsättningsvis att försämras under år 2010. Ministeriet uppskattar att arbetslöshets-nivån i år kommer att vara ungefär 10,5 procent.

Ekonomisk lågkonjunktur och åldrande befolkning är en ekvation som inte går ihop. Lågkonjunkturen försämrar kommunernas förutsättningar att förbereda sig på det ökande servicebehov som förändringarna i åldersstrukturen medför.

Den snabba minskningen av skatteinkomster innebär en försvagning av kommunernas årsbidrag. Uppskattningsvis kommer statens och kommunernas ekonomier att åtstramas ytterligare och situation ser ut att fortgå under flera år framöver. I takt med minskade inkomster måste de offentliga utgifterna stramas åt, konstateras det i kalkylen.

Det är klart att nedskärningarna i utgifter i högsta grad drabbar sådana som behöver och är beroende av offentlig service. Social- och hälsovårdens utgifter är vid sidan av utgifterna för utbildning den största utgiftsposten såväl i statens som i kommunernas ekonomi. Den offentliga servicen är det som garanterar personer som drabbats av besvär i stöd- och rörelseorganen, personer som delvis eller helt förlorat sin arbetsförmåga, långtidssjuka barns familjer samt mindre bemedlade med små pensionsinkomster både jämlikhet och välbefinnande. Därför finns det all orsak för Reumaförbundets medlemsföreningar och andra medborgarorganisationer som arbetar för andra sjukdomsgrupper att vara särskilt uppmärksamma och följa med och vid behov påverka var besparingarna i den offentliga servicen görs.

Finansministeriet betonar att en lösning på problemen i den offentliga ekonomin vore att öka sysselsättningsgraden. Två arbetsgrupper har i början av året arbetat kring förslaget på höjd pensionsålder. Pensionsgruppen funderar på att förlänga arbetskarriärerna och att senarelägga pensioneringen. Den andra arbetsgruppen som grunnat på arbetskarriärerna och vars mandatperiod gick ut i slutet av januari, funderade på hur man kan påverka pensionsåldern genom att minska antalet personer som avgår med invaliditetspension.

Reumaförbundet i Finlands verksamhetstema Ett bra arbetsliv är med beaktande av den offentliga ekonomins prognoser extremt aktuellt. Den offentliga ekonomin finansieras till stor del med skatteinkomster. I statsbudgeten förbereder man sig nu särskilt på sysselsättnings- och utbildningspolitik bl.a. genom att satsa på utbildning av arbetslösa.

Den åldrande befolkningen insjuknar i allt högre grad i stöd- och rörelseorganens sjukdomar, vilka förorsakar en tredjedel av all sjukfrånvaro i landet. Sjukfrånvaron i vårt land är märkbart högre än i andra europeiska länder.

Förbundet poängterar att det går att påverka insjuknandet i stöd- och rörelseorganens sjukdomar om man förbättrar arbetslivet på olika sätt redan innan sjukdomarna bryter ut och om man sporrar arbetstagarna att ta väl hand om sina stöd- och rörelseorgan. Som exempel kan nämnas att den utvecklade vården av ledgångsreuma idag hjälper den nyinsjuknade att bevara sin arbetsförmåga om diagnosen ställs snabbt och om man snabbt lyckas hitta en fungerande behandling.

Sysselsättningslösningar för arbetssökande med partiell arbetsförmåga kräver extra uppmärksamhet. I tidningen Reuma 4/2009 publicerade vi förbundets sysselsättningsguide som innehåller mycket information om sysselsättning. Experter ägnade ämnet mycket uppmärksamhet under det sysselsättningsseminarium som anordnades i riksdagen. Ett sporrande exempel på hur problem med arbetsförmågan kan lösas utgör det projekt inom företaget Lassila & Tikanoja Oyj som genomförts för att bevara personalens arbetsförmåga och som presenterades på Läkardagarna.

I företaget, som har 9 500 anställda, lyckades man på fyra år höja pensioneringsåldern från 59,2 år till 62 år.

De största orsakerna till sjukfrånvaro utgjorde sjukdomar i stöd- och rörelseorganen samt problem med den psykiska hälsan. Sjukfrånvaron minskade med två procent, invaliditets- och olycksfallspensionerna med 46 procent och pensionsutgifterna med 70 procent. Detta innebär en besparing på flera miljoner euro. Nyckelordet är insatser för att ta han om personalens arbetsförmåga så att så många som möjligt kan avgå med ålderspension med arbetsförmågan bevarad. Projektet grundar sig på enhetliga verksamhetsmodeller och ett tätt nätverk av kompanjoner, där man försöker lösa problem med arbetsförmågan i ett tidigt skede innan sjukskrivningen blir utdragen.

Arbetskarriären för en person med besvär eller sjukdomar i stöd- och rörelseorganen kan vara lika lång som för vem annan som helst om man tar till alla befintliga metoder för att upprätthålla arbetsförmågan. Det som behövs är mera information, attitydförändring, flexibilitet, samarbete och kreativa lösningar och genomförande av befintliga stödformer. Det är hög tid att förena våra krafter för att bevara arbetskraftens arbetsförmåga, så att vi kan höja sysselsättningsgraden och förbättra den offentliga ekonomin i detta land med åldrande arbetskraft. Både nationalekonomiskt och mänskligt sett är detta mer aktuellt än en höjning av pensionsåldern.

Riitta Katko
chefredaktör